littlefinger

Sharia-domen i Solna Tingsrätt öppnar för en välkommen diskussion om problemet med entrism i politiska partier och andra organisationer. Metoden entrism kortsluter nämligen de demokratiska spelreglerna genom att entristerna inte söker stöd i demokratiska val, utan myglar sig in i politiska partier och andra organisationer för att utöva sin makt i lönndom. Trotskister är en grupp som ofta anklagas för entrism. Eftersom deras entrism mest sker i marginella politiska rörelser och kampanjer på vänsterkanten är den inte en angelägenhet för gemene man. En ännu mer marginell grupp som försökt sig på entrism är nazisterna, som försökte infiltrera Kristdemokraterna på 60-talet.

De nu aktuella islamisterna är nog, sett till antal aktiva islamister, en lika marginell grupp som vänsterradikaler och nazister, men har varit betydligt mera framgångsrika i sin infiltration. Eller infiltration och infiltration, vanligtvis ingår ju i begreppet att man håller tyst om sina sanna avsikter. Det har islamisterna inte behövt göra. Deras form av extremism har ju ansetts lite gullig och exotisk, och förmodats vara ett bra sätt att locka till sig invandrarröster. Alla vet ju att invandrare älskar islamism, ungefär.

Men jag ska inte tjata på om just islamistisk entrism, det gör typ alla andra nu. Istället vill jag ta tillfället i akt och påminna om ett tidigare exempel på entrism i just Centerpartiet. Ett mycket framgångsrikt exempel. Jag talar naturligtvis om nyliberalerna som infiltrerade partiet efter Olof Johanssons avgång 1998. År 2006 hade infiltrationen nått sådan framgång och omfattning att de kunde framträda öppet och fräckt som “stureplanscentern, en grupp som regelbundet möttes på Stureplan – deras motsvarighet till moskén – för att bedriva sina fortsatta intriger mot samhällets välfärd inför öppen ridå.

Nyliberaler och konservativa islamister verkar vid en första anblick inte ha något gemensamt, men virus kommer i olika former, och en viktig egenskap delar de: ingen vill ha dem. Därför smyger de sig in i kroppens öppningar på olika sätt, för att väl inne börja bedriva sin parasitära och nedbrytande verksamhet i mer eller mindre dolda former. I islamisternas fall är denna verksamhet så iögonfallande att immunförsvaret till sist reagerar för att rena kroppen genom helande drev på sociala medier.

Nyliberalerna äro lömskare när den bygger upp sina cancersvulster i för kroppen obekanta former som privatisering och New Public Management. Delar av kroppens immunförsvar kan dessutom vändas emot kroppen själv, genom att sjukdomen framställs som något önskvärt (Öppenhet! Frihet!), genom att man använder cellformer kroppen betingats att se som något positivt (Fri invandring! Grön skatteväxling!) eller helt enkelt genom att man betalar för sig (Timbro, Svenskt Näringsliv). Får viruset hållas tillräckligt länge leder det naturligtvis till värdkroppens död, medan viruset letar sig vidare till nya kroppar att infektera.

Olika kroppar är olika motståndskraftiga. Det bästa skyddet är naturligtvis ett starkt immunförsvar i form av ett utbildat, vaksamt och dådkraftigt folk, redo att genom kraftfulla drev i kamratlig gemenskap fördriva virusen från alla strategiska poster. Immunförsvar kan ha olika svagheter som gör dem extra känsliga för infektion: låg utbildning och intelligens, lättja och dålig sammanhållning är exempel på egenskaper som försvagar immunförsvaret.

I just centerpartiets fall är svagheten dock en annan. Centerpartiet liknar en patient som inte kan låta bli att avsiktligt söka sig till smittotillfällen: ideligen kan man upptäcka centerpartiet i de mest bisarra situationen, som att slicka på dörrhandtag, hångla med turbekulösa och snorta pulveriserad AIDS-konst upp i näsan.

Detta märkliga beteende beror förstås på Centerpartiets bakgrund som ett bondeparti. Det var en stabil väljarbas under partiets bruna period, när en ganska stor del av arbetskraften arbetade inom jordbruket. Men under 1900-talets gång förändrades den svenska ekonomin, samtidigt som jordbrukets effektivisering innebar att bönderna stadigt minskade i antal. Som svar på utvecklingen har Centerpartiet prövat många kostymer: på 70-talet kallades de ett tag för “Åsa Nisse-marxister”, sedan satsade man på miljötänkande och småskalighet.

Under den perioden hade man sin största framgång, mycket tack vare Torbjörn Fälldins sympatiska utstrålning, Olof Palmes extremt osympatiska samt att övriga borgerliga partier på den tiden framstod som antingen extrema för svenska förhållanden (Gösta Bohman) eller fjantiga under alla förhållanden som tänkas kan (Folkpartiet). Centerpartiet var för en kort stund det borgerliga parti som lyckats tränga sig närmast mitten och kändes mest kompetenta.

Med tiden tog dock Moderaterna över den rollen, och efter en kort tid som Göran Perssons personliga knulldocka var Centerpartiet lika vilsna igen. När de dessutom genom försäljningen av C-pressen blev världens rikaste parti i förhållande till antal medlemmar är det inte undra på att en slem friare i tangorabatt med fickan full av falska växlar gjorde sitt bästa för att förföra den allt mer senila gamla änkan.

Det lyckades. Tyvärr samtidigt som olyckan var framme och tanten snubblade hela vägen in i regeringen, ledd i berusande tango av den slemme solochvåraren “Herr Galt”. Men nu har jag nog använt fler liknelser än man egentligen kan klämma in i ett blogginlägg, så jag avslutar med en enkel uppmaning: varen vaksamma mot de ovalbaras lömska intriger, vare sig dessa kommer i turban eller kostym! Ty den rörelse som icke kan locka till sig röster i fria val, hör hemma med trotskister och nazister i samhällets marginal.

Gillar du hets mot folkgrupper som exempelvis nyliberaler? Swisha 0709502758, märk gärna “Tyckonom”.

Ni kan följa bloggen på Facebook eller mitt konto på Twitter för uppdateringar.

Advertisements

3 thoughts on “Några rättvisa och balanserade ord om entrism

  1. Uppenbart skrivet av ett vänstertroll som vill ge nyliberalismen skulden till vänsterns vurmande för islam. NEJ tyckonom, islamiseringen beror på att vi haft för LITE nyliberalism. Till och med SD strävar ju efter att få vara med i de politiskt korrekta finrummen. Äkta nyliberalism (Liberala Partiet) behövs därmed mer än nånsin. Och dit hör absolut inte kulturmaxisterna i Centern.

    Like

    1. Uppenbarligen skrivet av någon som inte förstår skriven text. NEJ Glenn, det står ingenting i texten om att islamism beror på nyliberalism. Den pekar bara på hur båda inriktningar använder entrism.

      Like

  2. Din historieskrivning över Centerpartiet innehåller många felaktigheter, men jag har svårt att avgöra om du alls är seriös. Med det sagt, här kommer några invändningar:

    1) Nyliberal är ett vanligt skällsord, men det har ju en kliniskt exakt definition (som de flesta, inklusive du) verkar strunta i. Att vara libertarian är att vara emot positiva rättigheter. Det är inte C, och har heller aldrig varit.

    2) Dessa förmenta nyliberaler infiltrerade inte C 2006. Faktum är att det åtminstone sedan mitten av 90-talet har funnits en levande intern (borgerlig) opposition mot Olle och samarbetet med S. Denna opinion fanns då framförallt i dåvarande CHF (nuvarande Centerstudenter).

    3) Katastrofvalet 1998 lade grund för vad som kallades för “djuplyssningen”. Partiet var i kris, och i en process som involverade 10 000 partimedlemmar tog C fram ett nytt idéprogram som sen antogs 2001, där omnämns det förbjudna ordet (social)liberal för första gången. Detta var alltså innan Olofsson ens var vald. Dessa 10 000 medlemmar, drygt en fjärdedel av medlemskåren, var inte “nyliberaler”.

    4) Den agrara rörelsen, bonderörelsen, byggde på vissa marknadsliberala principer sedan 1800-talet. Bönderna var starka frihandelsvänner till exempel. Nils Larsson i Tullus, Anders Chydenius, Hans Jansson mflr mer eller mindre bortglömda människor rörde Sverige bort från skråväsende till mer marknadsorienterat system: färre regleringar, avskaffat skråväsende, större näringsfrihet, etc. Dessa värden fördes vidare i det som skulle bli Bondeförbundet, sedermera C.

    5) Är C samma parti i dag som på 70-talet? Nej. Men det är inget annat parti heller. Partier förändras med sin tid och tur är väl det. Det är rättvisande att säga att C är mer liberalt präglat i dag i praktisk politik, men det är också rättvisande att säga att C i begynnelsen av 1900-talet var mer liberalt präglat än det C som fanns på 70- och 80-talen. Det är bara att jämföra skrivningarna i idéprogrammen (jag tror alla ligger ute på C:s webbsida).

    6) Slutligen, det finns ett grundläggande liberalt – men inte alltid uttalat – perspektiv i C som du kan se genom hela partiets historia. Så visst, man är mer marknadsliberala i dag än på 70-talet (det är ju faktiskt alla utom V), men det finns en annan skala också som handlar om centralism-decentralism. Det som luddigt skulle kunna definieras som småskalighet eller underifrånlösningar. Man har i princip alltid varit emot det storskaliga, det som beslutas långt bort och det enhetliga. Det har synts i allt ifrån ATP-striden till centraliserad energi (kärnkraften), vurmet för småföretag, motstånd mot att förstatliga skolan, osv.

    /Oscar

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s