mansplaining

Det är många saker som skiljer oss åt. Du är född 1981, jag är född 1977. Du är en framgångsrik redaktör, jag är en bloggande swishtiggare. Du är kvinna, jag är man. Men det finns vissa saker som kopplar oss samman. Vi sysslar båda två med vad jag väljer att kalla för tyckonomin, det vill säga den fortgående produktionen av ideologi under marknadsmässiga villkor. Vi är dessutom intelligenta och självständigt tänkande människor båda två.

Därför blev jag förvånad när kvartals nya podcast “Veckopanelen” släpptes, och jag såg att du bjudit in Kajsa Ekman, även känd som “Ekis”, till panelen. För säg mig, Paulina, med handen på hjärtat: vad tänkte du när Odenberg började snacka om att JAS-gripen skulle säljas som “skolplan”, och hon sarkastiskt frågade om det skulle vara för skolbarn? Och när sedan Odenberg förklarade för henne, i samma tonläget man använder till en unge som man börjar tröttna på, att det naturligtvis handlade om amerikanska stridspiloter under utbildning – där måste du väl ändå känt av sekundärskammen? Jag kände en hel våg av den, och då var jag hemma i mitt kök. Du var där på plats. Du måste väl ändå tänkt för dig själv att hon funkar inte riktigt här i rummet?

Det är förstås förmätet av mig att tro att jag vet vad du tänkte och kände utifrån den lilla information jag har om dig. Jag vet att du är intelligent och klarsynt, och betraktar också mig själv som det. Alltså antar jag att vi tänkte likadant om Ekis. Jag inser naturligtvis svagheten i resonemanget. Jag kanske inte alls är intelligent eller klarsynt. Kanske färgades min uppfattning av att jag har en negativ syn på Ekis sedan tidigare.

Men jag vet också att du är en konservativ högerkvinna. Och en sak vet jag om den konservativa högern, och det är att den värderar god uppfostran, eller social kompetens som det kallas nu för tiden. Jag värderar också social kompetens, eller folkvett som jag själv väljer att kallar det. Så jag tror att det kan vara ännu en likhet som kopplar oss samman. Som gör att jag tar mig friheten att försöka gissa hur du tänker.

För det Ekis saknade i podden var ju framförallt folkvett. Social kompetens. Uppfostran. Hela tiden aggressiv, kamplysten och oförskämd. Det är oförskämt att inleda en mening med att säga att man struntar i allt som föregående talare har pratat om. Det är oförskämt och självupptaget, och det är inte bra podcast.

Det kanske låter som om jag mansplainar dig nu, med tanke på dina framgångar i allmänhet, och att du samarbetar i projektet med en av Sveriges mest erfarna radiojournalister i synnerhet. Men radio är inte riktigt samma sak som podcast. Podcasten är ett eget medium, och när det kommer till just det lilla och relativt färska mediet, så vågar jag mig påstå att jag har lite erfarenheter som ni kan ha nytta av på området.

Jag har nämligen spelat in 80 avsnitt av en podcast med ett ämnesområde som liknar ert, i samarbete med en av Sveriges mest produktiva och uppskattade poddare, med gäster som sträckte sig från radikalfeminister till alternativjournalister, kommunister till liberaler. Vi gjorde väl inte någon större succé, och tröttnade på den efter 80 avsnitt, men ett och annat lärde jag mig under processen. Till exempel att podcasten som format passar för det sköna snacket. Det är något alla framgångsrika poddar har gemensamt. Det sköna snacket. Eller “det goda samtalet” som man också kan uttrycka saken. Konversationens ädla konst. Inte konfliktfri, men på den höga, gemensamma nivå som uppstår när alla deltagare trivs och fungerar i samtalet.

Det sköna snackets dominans inom podcast-mediet beror på hur podden fungerar som medium, i relation till exempelvis Jörgens fält, radion. På radio sänds programmen ut på en fast tidpunkt i en kanal, i direkt konkurrens med andra kanaler som sänder samtidigt. Detta leder till att du som producent strävar efter behålla lyssnarens intresse, så att denne inte tröttnar och byter kanal.

En podcast möter sin publik på ett annat sätt. Man rattar inte in en podcast vid precis rätt ögonblick, på en av ett begränsat antal kanaler där konkurrerande innehåll spelas upp i precis samma ögonblick. Man lyssnar på den podcast man valt ut bland tusentals andra, och man lyssnar på sin podcast när man själv vill. Där råder alltså inte samma slags omedelbara konkurrens med annat innehåll. Så lyssnaren måste inte hela tiden, som på radio, hållas kvar i lyssningen genom medel som exempelvis en hög konfliktnivå.

Liksom Jörgen Huitfeldt är Ekis fostrad av radio och TV, där konflikterna ska vara tydliga och skarpa, och skicklighet är att lyckas klämma ur sig så många klatschiga soundbites som möjligt innan mikrofonen går vidare. Det är säkert bra etermedia, som jag konsumerar när jag sitter i bilkön till jobbet eller framför TV:n med fjärrkontrollen i min hand. Men när jag lyssnar på en podcast vill jag ha något annat. Jag vill ha intelligenta samtal med skön stämning. Till detta duger inte Ekis. Hon hör etermedierna till.

Eller har jag helt enkelt missförstått Ekis funktion? Är det meningen att hon ska vara sådär självupptagen, oförskämd och verklighetsfrånvänd under avsnitt efter avsnitt, för att måla upp den bilden av vänster, som subtil propaganda?

I så fall ber jag dig ödmjukast att tänka om. Förnedra inte den offentliga debatten genom att nedlåta dig till ett så billigt knep. Försök hellre att göra en så bra podcast som möjligt, till exempel genom att leta efter dina paneldeltagare i poddvärlden, bland människor som lärt sig konversationens ädla konst genom hundratals podtimmar. Jag tror det blir en bättre podcast, och jag tror också att det i längden kommer locka en större och bättre publik.

Tack för ordet.

Gillar du min oberoende podcast-kritik? Swisha din gåva till 0709502758, märk gärna “Tyckonom”. Du kan följa bloggen på Facebook eller mitt konto på Twitter.

Advertisements

One thought on “Bästa Paulina Neuding

  1. Det är tänkbart att Kvartal vill undvika den sortens åsiktsbubblor som SVT, SR etc så omsorgsfullt konstruerar, och i stället ha en åsiktsmångfald i panelen. Om man ska tillämpa Hanlons rakkniv, så kan de ha trott att Ekman skulle anpassa sig till en panel med mentalt vuxna.

    Den faktiska effekten blev dock som du beskriver på slutet. Det känns inte seriöst. T o m Anders Lindberg hade varit bättre. Då har det gått långt.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s