daneliasson

För femhundra år sedan besteg Lunds ärkebiskop Didrik Slagheck bålet i Köpenhamn för att brännas levande. Fram till dess hade uppkomlingen, oäkta son till en präst, varit Kristian II:s gunstling och närmaste man. Men efter Stockholms blodbad, där bland annat två biskopar avrättades efter en snabb och summarisk rättegång, var påven rasande, och någon måste bära hundhuvudet. Didrik hade till stor del verkställt Stockholms blodbad medan kungen höll sig undan på Stockholms slott, och nu var det dags att göra den sista tjänsten åt sin konung och ta på sig skammen och straffet för dennes misstag.

Didrik Slagheck var långt ifrån unik. Igenom hela historien har hans roll återkommit i maktens cirklar: bödeln, hantlangaren, inte sällan framställd som den ondskefulla rådgivaren, en Grima Ormstunga som förvridit huvudet på den ädle Konungen. Hans roll var att tjänstgöra som maktens livlina för begånga misstag och sköld mot vreden från undersåtar eller andra makthavare. Så fungerade världen förr, när folk var obildade, vidskepliga och lättlurade.

År 2007 utsåg den borgerliga regeringen Dan Eliasson till generaldirektör på migrationsverket. 2011 gick han vidare till posten som generaldirektör på Försäkringskassan. 2014 utsåg den nya rödgröna regeringen honom till rikspolischef, och 2018 utsågs han till generaldirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. En strålande karriär, i alla fall på papperet.

Men de myndigheter Eliasson ansvarat för har haft stora problem under hans ledarskap, och Eliasson har, i olika omgångar, utsatts för mycket hård kritik. Ibland av mycket goda skäl, som när han raderade tusentals av försäkringskassans mail. Både på Försäkringskassan och Polismyndigheten har personal dessutom vittnat om lågt förtroende för Eliasson. Trots detta är han den bäst betalda generaldirektören.

Med detta som grund har det bildats närmast en legend kring Dan Eliasson på de sociala mediernas moderna kyrkbacke, framförallt bland koleriska högertyckare. En legend som ungefär går ut på att Dan Eliasson på något sätt tvingade till sig utnämningarna av en hanrejad borgerlig regering, och att han medvetet, illvilligt och självsvåldigt saboterat sina myndigheter av ytterst oklara skäl. För de argaste och mest lågbegåvade brukar “sosse” duga som förklaring. En alternativ hypotes skulle väl vara att han, som gammal punkare, är tru mot sin ungdoms ideal och krossar myndigheter för att bereda väg för anarkin.

Nu har jag förstås inte större insyn i rekryteringsprocesserna till svenska myndigheter än vad random ilsken twittrare har. Men det tycks mig mera sannolikt, givet Eliassons lön och lysande karriär, att hans arbetsgivare tycker att han gör ett alldeles utmärkt jobb, oavsett deras politiska färg. Han bär nämligen hundhuvudet med bravur, och tar på sig allt det hat som annars skulle riktas högre upp när han ansvarar för myndigheter i kris eller besvärlig omorganisering. Att radera mail och rekrytera kompisar hör väl till syndabockens förmåner.

Till skillnad från Didrik Slagheck, Jöran Persson och andra historiska föregångare kommer han sannolikt inte avsluta sin karriär på bålet eller i galgen. I övrigt är det mesta sig likt.

Swisha gärna valfri summa på 0709502758 om du gillar mina texter. Bloggen kan följas på Facebook och författaren på Twitter

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s